The Lemonheads – Varshons (2009)

Jag gillar verkligen Evan Dando. Jag gillar honom så skarpt att det gjorde mig riktigt glad att Lemonheads självbetitalde comeback-album visade sig vara så bra som det faktiskt var. Jag blev i motsvarande grad besviken första gången jag lyssnade på den oinspirerade uppföljaren Varshons.

Varshons är ett coveralbum. Evan Dando låter fullkomligt ointresserad på majoriteten av spåren. Visst är en del av hans charm den slappa slacker-attityden, men är man för lat för att skriva sina egna låtar får man åtminstone visa lite engagemang när man tolkar andras. Det hjälper då inte att låtvalen i flera fall är ganska tveksamma. ”Dirty Robot” är på sin höjd en smårolig b-sida, Christina Aguileras hit ”Beautiful” gör sig inte alls i Dandos apatiska tolkning. Till råga på allt klockar Varshons in på blott 33 minuter. Nu brukar förstås Dandos album inte vara mycket längre än så, men ”oj-är-det-redan-slut?”-känslan som man vant sig vid att få har på Varshons ersatts av en ”vad-skönt-att-det-redan-är-slut”-känsla.

Varshons räddas upp av den inledande Gram Parsons-covern och ett par tre stabila spår till, men Evan Dando har visat förut att han kan mycket bättre än så här.