Band Of Horses – Infinite Arms (2010)

Seattle-bandet Band Of Horses har ungefär lika stor omsättning på bandmedlemmar som Transcom har personalomsättning. Det vore förstås konstigt om en sådan sak inte gjorde avtryck i den musik som skapades. Knappast kan det väl då vara en tillfällighet att soundet på Infinite Arms skiljer sig ganska markant från de två föregångarna?

På Infinite Arms har hästbandet tagit ett kliv mot en mer städad variant av sin skäggiga rock. Influenser från ett band som Electric Light Orchestra märks allt tydligare i en mer polerad produktion, inte minst i öppningsspåret ”Factory”. Något som framför allt faller mig i smaken är att reverben på Ben Bridwells sång den här gången är nedskruvad till mer smakfulla nivåer.

Det mer enhetligta soundet gör att Infinite Arms också känns mer som ett album än sina två föregångare. Både på Everything All The Time och Cease To Begin spretade bandets sound ganska friskt. Infinite Arms inleds också storartat, med tre spår som alla känns som potentiella singelval. Sedan tappar dock albumet momentum. Band Of Horses låter som bäst när de bjuder upp till lite Rock N’ Roll, men Infinite Arms innehåller för många långsamma spår som känns rätt intetsägande.