The National – High Violet (2010)
En god vän till mig beskrev High Violet som ”en trögflytande grå massa”. Det säger egentligen det mesta om detta The Nationals femte album. High Violet är en oerhört långsam och dyster historia. Matt Berningers matta klagosång vilar över en karg ljudbild som ser i stort sett identisk ut hela albumet igenom. Den ljudmässiga enhetligheten på High Violet är så påtaglig att man ofta inte ens tänker på att en låt har slutat och en annan börjat. Detta är dock inget problem eftersom samtliga låtar håller mycket hög kvalitet.
Det är inget snack om att High Violet tillhör det bästa som skördats hitills i årets albumskörd.
5 Comments
→
Sitter och lyssnar igenom Nationals katalog i sin helhet och kommer fram till att Alligator ändå är betydligt bättre än High Violet (framför allt fler och högre toppar). De tre senaste albumen rankar jag såhär (vilket är ganska exceptionellt med tanke på att Boxer ändå är ett riktigt stabilt album):
Alligator > High Violet > The Boxer
Som vanligt är vi inte överens
..
High Violet är det bästa de har gjort imo.
Rent spontant säger jag: High Violet > The Boxer > Alligator
…Men visst är alla tre förträffliga album.
Jag tror att vi kan sammanfatta National-debatten med att jag föredrar variation och några låtar som står ut över mängden medan du vill ha ett enhetligt album med låtar som är tråkiga och låter likadant
haha exakt! Tråkiga låtar som låter likadant är min melodi!
Hahah, ett album som enligt recentionen är tråkigt, långsamt och så obetydligt intressant att man inte ens klarar att koncentrera sig såpass på musiken att man lägger märke till att låtarna tar slut, men som ÄNDA är värd en nia i betyg?! Bara det gör det ju värt att lyssna på….