Sufjan Stevens verkar ha fått upp ångan ordentligt. Efter att ha släppt EP:n All Delighted People rakt ur det blå för någon vecka sedan förbereder han nu också ett albumsläpp.

The Age Of Adz kommer att släppas den 12 oktober och innehåller följande spår:

Futile Devices
Too Much
Age Of Adz
I Walked
Now That I’m Older
Get Real Get Right
Bad Communication
Vesuvius
All For Myself
I Want To Be Well
Impossible Soul

The Age Of Adz skall tydligen låta ganska annorlunda från Stevens tidigare material. Bl.a. skall det innehålla ganska omfattande elektroniska inslag. Den första singeln heter ”I Walked” och kan höras via youtube-länken nedan. Själv tycker jag att ”I Walked” till soundet låter väldigt mycket som ”Idiotique” på Radioheads Kid A. Jag har ännu inte riktigt kunnat bestämma mig för om jag gillar det eller inte.

Neil Youngs nya soloalbum Le Noise är färdiginspelat och kommer att släppas den 28 september. Daniel Lanois (som tidigare har producerat bland andra Bob Dylan och U2) står för produktionen och menar att Young har skrivit sitt bästa material på länge till albumet. Med tanke på kvaliteten på Fork In The Road (Youngs senaste debacle till album) kanske man inte skall ha allt för högt ställda förväntningar, men de youtube-klipp som finns där Young spelar några av de nya låtarna live frambringar onekligen en positiv känsla (länkar finns nedan).

Neil Young – Love And War

Neil Young – You Never Call

Neil Young – Peaceful Valley

…Oh! Det slog mig just att albumtiteln Le Noise förstås är en lek med bokstäverna i producenten Daniel Lanois namn. Neil Young är minsann en vitsig gammal gubbe!

Det här musikåret har varit fantastiskt bra hittills, och det verkar som att det bara blir ännu bättre. På www.belleandsebastian.com meddelar Stuart Murdoch att Belle & Sebastians nya album Write About Love kommer att släppas den 11 oktober. Det blir därmed uppföljaren till The Life Pursuit från 2006.

Här kan man höra ett litet smakprov från det kommande albumet.

Ett par dagars intensivt lyssnande på Dylan inspirerade mig till att göra en topp fem över hans bästa album. Det var faktiskt lättare än jag hade trott. Visst har Dylan gjort väldigt mycket bra, men när det gäller fantastiskt bra album uppgår antalet till just en fem, sex stycken – vilket gör en topp fem-lista ganska tacksam att knåpa ihop.

Mest huvudbry fick jag vad det gällde femteplatsen, där jag stod och vägde mellan Highway 61′ Revisited och Blonde On Blonde. I slutändan kom jag dock fram till att Highway 61 Revisited är det jämnare albumet av de två.

Annars gillar jag i allmänhet Dylans singer-songwriter approach på album som Blood On The Tracks och Desire bättre än hans politiska 60-tal. När Dylan besjunger sitt kraschade äktenskap med Sara Lownds hörs det liksom att det berör honom mer än de världens allsjöns orättvisor som han sjöng om på sina första plattor. Det är förstås inte så konstigt alls egentligen.

Here it goes:

Bob Dylan album – Topp 5

1. Blood On The Tracks (1975)
2. The Times They Are A-changin’ (1964)
3. Desire (1976)
4. The Freewheelin’ Bob Dylan (1963)
5. Highway 61′ Revisited (1965)

Om det kommit in vatten i din mp3-spelare och du vill att den ska torka kan det verka som en jätteklok idé att lägga in den i ugnen en stund. Ett hett tips är att då inte glömma kvar den där. Den smälter tydligen då.

Även Nick Caves band Grinderman tänker släppa nytt. Albumet är, något fantasilöst, döpt till Grinderman 2 och skall släppas den trettonde september. Den nya singeln ”Heathen Child” stinker lika mycket svett och motorolja som låtarna på det första albumet, men känns tyvärr ganska intetsägande annars.

Lyssna på ”Heathen Child” här.

Hurley är döpt efter Jorge Garcias rollkaraktär i serien Lost. Jorge Garcia är förstås också mannen som figurerar på albumets cover. Rivers Cuomo säger till Spinner att de valde att kalla det Hurley eftersom att folk ”ändå skulle referera till det som Hurley-skivan”.

En av låtarna på Hurley har tydligen självaste Ryan Adams varit med och skrivit.

Första singeln, som heter ”Memories”, kan man höra här. Tyvärr låter den ungefär lika själlös som allt på Raditude och Red Album. Att detta faktiskt är samma band som en gång gjorde Pinkerton är svårt att greppa.

Om det mot förmodan fortfarande finns någon som inte har gett upp hoppet på Weezer (Raditude var oförlåtligt uselt) kan det vara roligt att veta att de släpper ett nytt album den 14 september. Albumet kommer att heta Hurley och beskrivs enligt dem själva som mer rockigt och rått än dess föregångare.

Själv vågar jag inte längre hoppas. Jag gillade verkligen Weezer fram till Maladroit ungefär. Plattorna efter den har gjort ont i hjärtat att lyssna på. Men skulle Rivers Cuomo bara lyckas få till lite av den gnista och känsla som fanns att avnjuta på demoinspelningarna han släppte under eget namn på Alone och Alone 2 skulle det kunna bli riktigt trevligt igen.

Ryan Adams verkar ha tagit sitt förnuft till fånga och håller på med nytt material igen. Så sent som i fjol lade han hatten på hyllan och angav bl.a. en öronsjukdom som anledning för sitt beslut att dra sig tillbaka från musikindustrin. Den evigt rastlöse Adams (som både hunnit med att skriva två böcker och att spela in ett dåligt heavy metal-album sedan dess) är dock på gång igen. På sin Facebook-sida uppger han sig redan ha spelat in 25 låtar (även fast han säger sig bara gilla två av dem).

För dig som inte redan är bevandrad i Adams katalog rekommenderar jag en lyssning på Heartbreaker… eller på Cold Roses… eller kanske rent av på Easy Tiger.. Han har gjort mycket bra, men kritikerfavoriten Gold tycker jag inte tillhör hans bättre verk.

Bra låt av Ryan Adams (youtube).